Nu har jag lite tid till att skriva, sist gång jag skrev så hade jag fortfarande en bebis i magen, men nu ligger hon här brevid mig , känns helt overkligt.
I söndags kl.13.17 ville vår lilla flicka titta ut.
Vi åkte in till förlossningen 07.00 , då var jag öppen 4 cm , jag hade inga etablerade värkar utan det kunde gå tio minuter emellan, så jag öppnade mig 2 cm på 2 timmar när jag hade kommit in, sedan öppnade jag mig inte mycket mer, så det fick ta hål på hinnan, och efter det var jag öppen 10cm efter bara en halvtimma, för då blev mina värkar etablerade som de inte hade varit innan.
Och efter det tog krystvärkarna högst en timma, (var rätt snurrig just då) .
Mamma och David var med, och även fast de inte kunde hjälpa mig så var de endå ett stort stöd.
Barnmorskan tyckte att jag var väldigt stark.
Jag höll mig till endast lustgasen, som jag hade lovat mig själv innan. Jag känner mig stolt att jag klarade det.
Jag trodde att en förlossning skulle vara mycket mycket värre.
Det är ju verkligen inte smärtfritt men absolut något jag skulle kunna göra flera gånger om, bara för att få min dotter,
Det är en sån upplevelse verkligen.
Det är den bästa dagen i mitt liv, Jag älskar min dotter så otroligt mycket.
David och Iszabella är det jag lever för .