Även fast jag är den lyckligaste människan på denna jord, som har min underbara älskling, och världens finaste dotter så finns det även stunder då man inte mår bra.
Det är okej att gråta, det är okej att någon gång må lite sämre. Det är mänskligt.
Jag tänker på min farmor varje dag, medvetet och omedvetet.
Jag ser Iszabella varje dag. Jag ser farmor i henne...
Och det gör så fruktansvärt ont att hon aldrig fick chansen att se henne.
Hon hade varit så stolt!
När jag var bebis fick jag en söt liten ring utav min farmor, som Iszabella ska ha med sig på dopet nu på söndag.
För jag vet att farmor är med oss.
Jag hade gett vad som helst, om jag bara kunde få vara med farmor en sista gång.
Så hon kunde få träffa Iszabella och vara med på hennes dop.
Jag saknar dig så det gör ont i mitt hjärta, du var speciell.
Jag kommer alltid bära med mig dig i mitt hjärta, Jag kommer alltid älska dig.
Det gör lika ont nu som den dagen då du försvann ifrån mig.
Tiden läker inte detta såret.
Jag vet att du ser oss, och är med oss ..
Och vi är även med dig , fastän vi inte ser dig.
Jag Känner fortfarande känslan av sista pussen jag gav dig på pannan.
Puss på dig min älskade farmor, Jag älskar dig förevigt, inte bara tills den dagen då jag dör.
För då ses vi igen !

http://www.youtube.com/watch?v=zQME-ChSwNM