Hon skulle känna efter hur h'n låg där inne, och var 100% säker på att det var stjärten upp, men när hon väl kom ner till bäckenet för att känna efter huvudet så hade h'n verkligen borrat ner sig, INTE ruckbar utan h'n var fixerad, men eftersom att h'n låg såpass långt ner i bäckenet kunde hon inte få grepp om "huvudet", och hon kallade in då sin kollega som klämde och kände. De sa att det var konstigt att man inte kunde avgöra till 100% då jag inte har något "fett", och frågade mig "hur långt har du gått egentligen" som om jag var vid föda-dags eller något :P . Jag fick svaret om att det var en stjärt upp , benen på sidan men de var inte 100% säker på om det var huvudet ner . och hon sa att man MÅSTE vara 100 på att de är så. Ska tillbaka på tisdag, och känner hon sig fortfarande tveksam blir det ultraljud. Men som hon sa , stjärten upp, benen på sidan, vad finns de då som fixerat sig? :) Klart det måste vara huvudet, kanske är h'n redo för världen snart. De hoppas jag, och det är inte konstigt att man har haft så ont som man haft . Ska jag stå ut med detta i 5 veckor till? Ja kommer bli sängliggandes i vecka 37 , för redan nu går jag som en 70 årig gammal kärring :P

Sf-mått : 32 cm, hjärtljuden: 146

Idag har det varit studenten för både min bror, och davids syster, så det har vart full rulle verkligen.

Mina fötter svider och min kropp värker något enormt, plus att jag har en go dam här som är jätte trött men bara vägrar att sova. :/ haha , men hon somnar väl snart..

Får även ta och gratulera Jessica och John till deras son som äntligen bestämde sig för att lämna mammas mage :)

Så idag har david fått en liten kusse .. Längtar så tills jag får träffa den lille prinsen.

Ne nu ska jag ta och ta hand om min trötta dotter här, Hejhej.